Dagens I-landsproblem...

På aftonbladets hemsida står det om Jennica (Jävla namn), Som på grund av sitt överdrivna godisätande gått upp 25 kilo. (Länk: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article571643.ab)

Hon berättar om att hon provat allt, dieter, löften, vadslagningar och all annan värdelös skit. Uppenbarligen har hon inte provat det som faktiskt funkar: Att ta sig i kragen och ge fan i att trycka godis i käften hela tiden.

Är det verkligen så svårt? Är människor så mentalt svaga numera att man inte ens kan låta bli något som uppenbarligen inte är bra för en? rökare och drogmissbrukare i all ära, de har en anledning, men socker. Det är ju bara att sluta, man mår piss i en vecka eller så och sen är det bara att fortsätta med ett liv utan godis.

Det jag inte förstår är att man väljer att framställa henne som offret, när hon uppenbarligen också är boven i dramat. Det är så synd om henne som frivilligt äter godis så fort hon får chansen, och som inte vill sluta. Det måste vara sockrets fel, för hon har ju ingen egen vilja och tydligen inte heller ryggrad nog för att stå pall för en fis.
Det är så jäkla synd om alla nu för tiden, och i 90% av fallen är det deras eget fel från början, och det borde de insett redan innan. Det är så synd om Brittney Spears som rakat av sitt eget hår för att hon är helt jävla dum i huvudet. det är synd om Jennica som äter så mycket godis hon vill och det är så synd om Paris Hilton som måste sitta i fängelse i en hel månad bara för att hon var dum nog att köra utan körkortet som blev indraget.

På tal om det... Är det inte ens lite underligt att Paris, som sitter isolerad från de andra fångarna (Troligen för att de skulle gett henne stryk, det skulle jag), i en cell gjord för två, och som helt plötsligt bryter ut i vaginal herpes? Bara sådär! Vaknar på morgonen, kliar sig i skrevet och tänker "Vafan? Så där kändes det inte igår" och helt plötsligt har hon herpes.
Jag vet inte hur många som faktiskt gått på det här, och jag hoppas att siffran är liten. Men Herpes är en så kallad STD, sexuellt överförbar sjukdom. Och det får man genom att ha sex, eller som i Paris fall, genom att vara en värdelös slampa. Hon har inte gjort något för att förtjäna den dyrkan hon och hennes likar får av dagens unga kvinnor.
Det är på grund av dem som det säljs stringtrosor och bysthållare för barn. Det är på grund av dem som småbarn sminkar sig och börjar banta. Det är fan på grund av dem som 12-åringar som inte ens är gamla nog för att ha kommit in i puberteten börjar prata om att ha förlorat sin oskuld. Och det är på grund av dem som det fortsätter så.

Idag verkar unga tjejer tro att man ska vara som kändisarna, ligga med alla man kan få och byta partner oftare än underkläder. Och när något dåligt händer så är det så jävla synd om dem. I mina ögon får de skylla sig själv. Personligen skulle jag aldrig vilja vara med någon som tycker att det här är ett ok sätt att leva på. Förstår inte hur någon kan vara så naiv att de tror att hon/han kommer förändras och att det kommer vara för alltid den här gången. Allvarligt talat, skärpning.

Och innan någon får för sig att lägga en kommentar om det jag skrivit:

Ja, jag dömer er för hur ni är, och jo, det kan ni fan hjälpa. Nej, jag vet inte vem du är eller hur cool din mamma tycker att du är när du sitter på internet. Jag bryr mig inte om att du lyssnar på eminem eller att du cyklar till skolan varje fredag. You fail at life.

Föräldrar...

I gårdagens metro(då klockan är imorgon) stod det i kollumnen om ett par som skulle till Astrid Lindgrens värld med sin lilla dotter. Dottern höll på med sin potträning, och föräldrarna tyckte att det passade att träna inför alla besökare på parkeringsplatsen. När barnet (självklart) vägrade tyckte de att de skulle markera att deras ord gäller. Så de låste in sin dotter i bilen (som sedan höll på att rivas inifrån) medan de gick och gömde sig bakom ett plakat. Efter en minut eller två, när de tyckte att de markerat tillräckligt, hämtade de sin ursinniga dotter igen.


Skribentens väninna frågade föräldrarna, på ett sätt som säkerligen mildrats i tidningen, om vad de egentligen höll på med. Till svar fick hon att det hade hon inte med att göra.


Jag påstår inte att jag vet mycket om barnuppfostran, tvärtom har jag ingen kolla alls, nästan. Men det här var något av det värsta jag hört. Att det fanns dåliga föräldrar visste jag, men att det kunde gå så här illa trodde jag aldrig. Och tydligen hade de lärt sig av en barnuppfostransbok, som de fromt citerade när dottern vägrade kissa inför en folksamling främlingar.
Vanligt sunt bondförnuft är tydligen inte så vanligt som många tror.

Våldtäkt på våldtäkt...

Det är en sak man läser om i tidningen varje dag(I mitt fall metro). Man får väl acceptera att folk ibland är lite mer vrickade än vanligt. En sak är dock störande, när rättsväsendet totalt skiter i det.

Det var ett tag sedan nu, men i metro skrevs det om en ung kille som våldtagit en av sina vänner. Under tiden filmades det hela och filmen skickades senare runt till vänner.
Väl i rätten friades killen på grund av brist på bevis.

Förra veckan stod det i samma tidning om en man i USA som utnyttjat en sjuåring. Där fallet lades ner eftersom han låtsades att han inte kunde engelska. Mannen talade ett språk som endast talas av 100k pers, och ingen översättare som ville ta sig an fallet kunde hittas. Så han släpptes för att han hade rätt till en snabb rättegång.


Jag öskar att detta var de enda exempel som finns, men tyvärr är listan lång. Och det är inte bara inom det här området, hela det svenska rättsväsendet är ett skämt. Inte helt olikt arbetsförmedlingen. Men det sparar jag till imorgon.

En förklaring

Som ett första inlägg är kanske en förklaring på sin plats.

Jag har startat en blogg för att ha någonstans att vända mig med allahanda plågor som... Plågar mig. Det kommer röra sig om allt från människor jag möter till filmer jag nyss sett och vars innehåll jag vill reflektera över. Det kommer troligen bli en hel del gnäll och klagomål, men det skiter jag i.

Så här i början kommer jag försöka hitta på något att skriva varje dag, med tiden kan detta ändras beroende på aktivitet och/eller feedback.

En sak är i alla fall säker, det här kommer inte bli den sortens blogg där jag beskriver min dag för att avsluta med en halvhjärtad hälsning till världen. Ingen vill läsa det, och om jag inte vill läsa det så vill jag inte skriva det heller. Så enkelt är det.



För att börja kan jag ta upp en sak som hände för bara ett par dagar sedan. Jag satt på bussen, på väg hem, och framför mig satt ett kvarts dussin människor och samtalade.
De var inte härifrån, utan talade med en löjlig dialekt som härstammar norrifrån.

Hur som helst ville de självklart framstå som duktiga, och kunniga. Samtalsämnet blev teknik, för det vet ju alla att bara de smarta vet något om.

Eller?

Person1 - Det vore roligt om man byggde en dator som fanns men som inte existerade som material.

Och de andra hjälpte till...

Person2 - Så att den skulle bestå av gas då?

Person3 - Och med atomkanoner för att skicka impulser mellan delarna!

Ibland är det smärtsamt att befinna sig på allmäna platser.